livet på skurup
Ja nu va det längesen jag skrev här.
Sen senast jag skrev har jag gått på Glimåkras gospellinje och just nu går jag på Skurups folkhögskola. Båda har gått ut på att plugga musik.
På skurup har jag dock inte trivts så bra. Jag sitter just nu halv fyra på natten och skriver detta.
Denna skola har varit rätt ensam att gå på. Jag har inga riktigt nära vänner här och har inte varit så populär att ha med på konserter med mera och detta har resulterat i dåligt självförtroende.
Kan ju berätta att jag de senaste två månaderna har gått ner 10 kg och har snart nått en vikt som enligt bmi snart räknas som underviktig. Och det sjuka är att jag blir glad när jag tänker på det. Har det senaste varit mycket nogrann med vad jag äter och äter jag för mycket får jag skuldkänslor. Jag har kompisar hemma i varberg som stöttar mig och försöker hjälpa mig ur detta och det känns skönt för jag känner att jag håller på att tappa kontrollen över mig själv. Hade jag inte haft dem hade jag antagligen inte haft något självförtroende och hade därför enbart fokuserat på att gå ner i vikt.
Jag har ett värsta scenario som jag ofta skräms av och det är om jag skulle bli flintskallig och tjock. Det är liksom de två hörnstenarna i en mobbad filmkarakrär och dom får aldrig hitta kärleken. Något som jag mer och mer längtar efter att få ta del av. Kärleken alltså.
Jag har nog otur i livet när det kommer till kärlek. Antingen så avskräcker jag folk med att ha sån snuskig humor eller så är jag för snäll flr jag lyckas alltid hamna i det som kallas "friendzone". Alla tjejer som jag blir kär i vill bara vara kompis. Och jag är trött på det. Ibland vill jag bara vända på allt och bara börja ligga runt, flr att iallafall kunna få känna på närheten hos en tjej. Något jag verkligen önskar jag hade. En flickvän att ligga och krama på kvällen när man ska somna. En flickvän som älskar en och som man kan dela sina problem med. Men det känns väldigt avlägset just nu.
Så för stunden hjälper det destruktiva att hålla något hipp uppe. Inte hoppet om att få en tjej men att få ha något att kämpa för som man kan lyckas med, även om det man strävar efter också kan skada än såpass illa att det kanske inte är värt det i slutändan.
Sen senast jag skrev har jag gått på Glimåkras gospellinje och just nu går jag på Skurups folkhögskola. Båda har gått ut på att plugga musik.
På skurup har jag dock inte trivts så bra. Jag sitter just nu halv fyra på natten och skriver detta.
Denna skola har varit rätt ensam att gå på. Jag har inga riktigt nära vänner här och har inte varit så populär att ha med på konserter med mera och detta har resulterat i dåligt självförtroende.
Kan ju berätta att jag de senaste två månaderna har gått ner 10 kg och har snart nått en vikt som enligt bmi snart räknas som underviktig. Och det sjuka är att jag blir glad när jag tänker på det. Har det senaste varit mycket nogrann med vad jag äter och äter jag för mycket får jag skuldkänslor. Jag har kompisar hemma i varberg som stöttar mig och försöker hjälpa mig ur detta och det känns skönt för jag känner att jag håller på att tappa kontrollen över mig själv. Hade jag inte haft dem hade jag antagligen inte haft något självförtroende och hade därför enbart fokuserat på att gå ner i vikt.
Jag har ett värsta scenario som jag ofta skräms av och det är om jag skulle bli flintskallig och tjock. Det är liksom de två hörnstenarna i en mobbad filmkarakrär och dom får aldrig hitta kärleken. Något som jag mer och mer längtar efter att få ta del av. Kärleken alltså.
Jag har nog otur i livet när det kommer till kärlek. Antingen så avskräcker jag folk med att ha sån snuskig humor eller så är jag för snäll flr jag lyckas alltid hamna i det som kallas "friendzone". Alla tjejer som jag blir kär i vill bara vara kompis. Och jag är trött på det. Ibland vill jag bara vända på allt och bara börja ligga runt, flr att iallafall kunna få känna på närheten hos en tjej. Något jag verkligen önskar jag hade. En flickvän att ligga och krama på kvällen när man ska somna. En flickvän som älskar en och som man kan dela sina problem med. Men det känns väldigt avlägset just nu.
Så för stunden hjälper det destruktiva att hålla något hipp uppe. Inte hoppet om att få en tjej men att få ha något att kämpa för som man kan lyckas med, även om det man strävar efter också kan skada än såpass illa att det kanske inte är värt det i slutändan.
