Anorexia Nervosa
Idag var jag på möte på ätstörningsmottagningen om va dom kommit fram till. Jag fick diagnosen Anorexia Nervosa. Och ja, jag blev konstigt nog väldigt glad över att lyckats med att få den svåraste diagnosen. Det är hemskt men nu känner jag verkligen att jag lyckats med något. Jag har nått mitt "mål". Frågan jag ställer mig, var det värt Det? Min första tanke är JAA. Men jag vet att det är "rösten" som sägee det. Egentligen önska jag verkligen att jag bara mådde bra. Jag är rädd för hur lite kontroll jag har över detta och hur svårt det kommer bli att bli frisk. Det är ju egentligen upp till mig. Och själv kommer jag INTE klara det. Jag vet ju dock att jag har flera vänner som står vid min sida och stöttar mig. Och med verktygen jag kommer få från ätstörningsmottagningen ska förhoppningsvis hjälpa mig.
Jag har fått en testvecka till dagvård där man äter och har aktiviteter med andra personer med ätstörningar och blir liksom "tvingad" att göra som dom säger. Jag ger ju dom tillåtelse för jag vill ju bli frisk. Men jag kommer garanterat ångrade valet när det blir jobbigt där. Men det är så gött att kunna lägga över lite av ansvaret på någon annan. För jag orkar fan inte att bli av med detta själv.
Men sen kommer jag inte få komma till dagvården förrän tidigast i slutet av januari(om en månad) för att dom flyttar lokaler i mitten av januari och dom har stängt dagvården under den tiden. Men den 4:e januari ska jag iallafall få komma dit och träffa en person för att prata och förbereda mig för den "hårda" vardagen på dagvården. Åh det ska verkligen bli så gött att få hjälp.
Och det skönaste just nu är som sagt att jag fick den diagnos jag fick. Jag hade inte blivit nöjd annars. Nu kanske jag klarar av att inse att jag inte behöver fortsätta. Men antagligen kommer det dagar då jag inte kommer klara av att äta. Och jag har fortfarande sjuk ångest för att gå upp i vikt. Jag vill fortfarande gå ner. Jag har varit nere på 65,3 och är 190. Rösten säger att jag klarar mer. Men jag vill ju bli frisk. Och det blir jag inte vid denna vikt eller lägre. Jag tänker ju helt cp just nu.. Och känner mig sjukt tjock ändå. Även om jag ser att jag är smal känner jag mig tjock. Och det finns fortfarande delar av kroppen jag vill få smalare. Som mina lår. Men det är ju bara muskler kvar. Ska jag bli smalare kommer jag inte klara av att görs sånt jag vill.. Jsg måste inse att det är över. Jag är inte misslyckad längre. Jag kom i mål. Nu ska jag bara vinna. Och det gör jag enbart genom att bli frisk.
Kommentarer
Trackback
