känslan av att snart dö
Det är känslan jag har nu. Åt lunch igår och va sen i full gång med att umgås med min allra bästa vän, va i kyrkan och annat vid nio på kvällen kände jag mig lite hungrig. Men jag ville inte äta. Så så blev det. Hungern försvann helt och jag somnade vid midnatt. Dock vaknar jag upp 2 timmar senare av en mardröm där jag vaknar gång på gång i ett stort tomt herrgårdsliknande hus. Känslan jag har i drömmen är, fångad, det går runt runt runt och jag får panik av att det aldrig slutar. Jag kan inte få tyst på något som befinner sig i huset som man upplever är ens tankar eller en röst. Något vill mig att inte ha frid i drömmen. Jag ska va ensam, inte känna mig fri och tillslut bli galen.
Jag vaknade iallafall. Har nu varit vaken en timme. Klockan är 03.07 ich jag kan inte somna om. Funderar nästan på att dra till jobbet nu såhär 3 timmar för tidigt. Jag kan börja jobba redan nu om jag bara vill. Samtidigt är anledningen att jag inte kan sova att jag kanske inte är hungrig. Men min kropp har helt slut på energi. Men min hjärna vill ändå inte att jag äter. Hjärtat bultar så hårt i bröstkorgen så jag kan höra det och jag kan räkna pulsen bara genom att känna hjärtat pumpa för allt det kan i världen. Ändå är inte pulsen snabb. Pulsen ligger på ungefär 50. Det ska vara rätt lågt även i vilande läge om man inte tränar hårt.
Ja här ligger jag och känner att döden väntar och jag kan inte vända tankarna/rösten. Jag får inte äta mer. Inte än. Jag har inte gått ner tillräckligt än. Jag är äckligt tung. Varför kan jag inte bara kunna väga lite men fortfarande äta.
Ah mina tankar är många, och sjuka... Kanske va det inte meningen att jag skulle må bra när jag kom till jorden. För så dåligt jag mått periodvis och som jag mår nu. Det vill jag faktiskt inte ens ge mina fiender. Det är sånt hemskt utdraget sätt att leva på.
Dagarna de gå men framsteg och frid du dig aldrig verkar nå.
Kommentarer
Trackback
