sååatteee
Vet inte vad jag ska börja med. Jag är så trött på att skifta i känslor så mycket. Jag ser fram emot onsdag då jag ska få reda på vilken behandling jag ska få. Men samtidigt så känner jag att får jag nu en behandling på dagvården och inte kommer kunna jobba(något som jag i vilket fall inte orkar) så får jag sån ångest för att jag är så misslyckad som person. Jag klarar inte av att göra saker som man ska klara av. Det hjälper inte när pappa pratar om hur dumt det är att missa jobb. Även fast han säger att han förstår att jag måste få behandling så ska han ändå sitta att prata jobb och annat jobbigt som kommer bli kaos för att jag är sjuk och måste släppa allt. Det hjälper ju inte att han ska gå igenom alla grejer som gör att jag känner mig ännu mer misslyckad.
Vi har även suttit och pratat om min ätstörning och jag måste säga att samtidigt som det faktiskt går helt okej att prata så känns det så jobbigt. Mycket för att han inte förstår.
Jaja det jag känner iallafall är att det ska bli skönt att få börja snart med detta nya kapitel i mitt liv så det händer något åt det positiva hållet! Jag har tänkt så mkt och försökt förstå mig på mig själv men det blir bara rörigt i slutändan.
Kommentarer
Trackback
