Det går framåt, men sakta :)
Jag må redan ha bevisat att förra rubriken inte stämde. Men på ett sätt gör den det. Det va sista gången jag ska sitta här och älta saker och ska nu gå vidare i accepterandet att det är som det är och det kan jag inte göra något åt.
Satt och pratade med min kompis Stina och hon fick mig att inse den sista pusselbiten för att gå vidare. Jag har svårt att inse saker utan andras perspektiv på det hela. Men nu känns det som att jag börjat komma fram i ett accepterande. Som är första steget för att gå vidare. Jag tänker nu att jag måste gå vidare och släppa detta. Nu är inget annat okej än att tänka att som det är nu så kan bara jag och Madde vara kompisar. Det kommer inte gå på en sekund och det är det jag får jobba på nu. Inget mer ältande. Bara tänka framåt helt enkelt. Jag känner mig rätt förhoppningsfull inför vad framtiden har mig att ge. Mycket kul jag kommer få va med om i livet.
Ha en bra dag! :)
Kommentarer
Trackback
