glamrocker

Har sån sjuk saknad efter henne.

Jag borde hata henne för detta men det ända jag känner är hur mycket jag älskar henne. 

Känns som att jag håller på att förlora förståndet. 

Känns verkligen som att det sitter en kniv instucket i bröstet på mig. 

Känner mig så sjukt ensam och mår så jävla dåligt. 

Vill inte belasta folk längre med att jag mår dåligt längre. Antingen får jag sluta träffa folk eller sätta på ett happyface. Vet inte vilket som är svårast. 

Svårast är att personen jag helst vill vara med vill inte vara med mig. 

Sån sjukt hemsk känsla. Det tar död på den mesta glädjen. 

Jag önskar sommaren hade blivit som jag önskade mig/trodde att den skulle bli. Rolig, kärleksfull och spännande. Nu är den bara dagar fulla med sorg och ångest. 

Jag kanske låter dramatisk men så känns det. Och jag säger med fullaste jävla allvar att hade jag kunnat få bort detta hade jag sannerligen gjort det!! Jag gillar inte att vara så här för fem öre. Vill vara personen som bara hade släppt detta och gått vidare. Jag är för svag person för det. Jag är nog den största fjollan som sitter och skriver ner mina töntiga känslor.