glamrocker

Är riktigt piss nu. Jag blir hellre påkörd för den smärtan hade varit lättare att hantera. Fysisk smärta är ibland så mycket skönare. För när man får fysisk smärta fokuserar hjärnan på det och tankar och känslor trycks undan. Men psykisk smärta, den gör att man vill krypa ur sitt eget skinn. Jag kan inte sitta still för det är så obehagligt och jobbigt att gå runt med ångesten. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Röka cigg är det ända som hjälpt någorlunda men nu har jag rökt så mycket så nu känns det nästan jobbigt och andas. Jag känner iallafall att mina lungor hatar mig. Dessutom konstant huvudvärk. Jag mår inte bra. Det är en sak som är säker iallafall. Fick tack o lov må lite bättre igårkväll efter en hel dags lipande. Me nu känna det som att det är tillbaka till stadiet att gråta igen. Jag vill inte.. Tycker det är så läskigt för igår gick det från gråt, till hyperventilera, till yr så jag mer eller mindre föll till golvet och sen "somnade" båda armarna så jag kunde inte röra händerna och det stack överallt. Paniken att knappt kunna ställa sig upp, inte ringa någon och inte kunna ta sig någonstans va läskigt. Som tur va la det sig och innan det hann komma tillbaka stack jag till Stina och pratade ut med mitt totalt svullna ansikte efter all gråt. Jättesnygg va jag..