sömnlös
Ja det är väl inte så konstigt eftersom jag sov så länge idag. Jag va nära att komma upp efter att ha blivit väckt vid 11 men jag har varit konstig hela domaren och varor seg som bara den. Jag somnade om ett par gånger och gick upp vid halv tre. Jag kollade på tv och åt mat. Drack kaffe vid 18 tiden och sen blev jag lite piggare. Duschade vid 21 och åt mat igen någon gång mellan 22-23.sen gick jag och la mig halv tolv och somnade vid tolv. Sov men vaknade kl ett igen och hade sån ångest att det fick inte. Nu efter att ha lyssnat på låtar som får mig att känna mig trygg, varit ute och rökt lite, kollat lite roliga musikklipp på både mig och andra så börjar ångesten släppa. Nu är jag inte nära panikångest iallafall som innan. Men nu är kl 4 och jag ska upp om 1,5 timmar för att jobba. Kul. Jag är så jävla misslyckad! Varför kan jag inte bara göra rätt och må bra och ja. Vara som alla andra tänkte jag säga men det är ju inte sant. Finns så många med samma problem. Jag känner bara så mycket krav på att jag har misskött mig tillräckligt länge nu. Nu är det inte okej längre. Livet känner ingen sympati för mig längre när jag inte ens kan sköta min sömn rätt. Så känns det haha. Och jag vet att det är bara jag som tänker så. Ändå känns det som att alla tänker så också. Så sjukt förvirrande att lyckas skilja på sanning och osanning av mina tankar.
Jag ser iallafall fram emot att det blir dag. Då finns det lite kompisar och människor att skriva och prata med. Nätter och mörker är så hemskt för man känner sig så ensam. Och jag vet att jag har kompisar som hade velat att jag ringer när man mår Såhär. Men jag vill inte väcka folk för att jag har en dålig natt. Jag ser fram emot att kunna prata med er på dagen sen. Jag tror det räcker :)
Ja nu får jag väl försöka sova. Bättre än att inte försöka alls iallafall.
Åh jag orkar inte börja jobba igen. Jag blir gråtfärdig av tanken. Jag orkar inte. Jag orkar inte hålla uppe min glada fasad. Den tiden börjar komma till sitt slut. Snart är alla aktiviteter i mitt liv fyllda med ångest bara. Jag tror inte det blir bättre av att härda ut och skjuta på allt bara för att man "borde jobba" eller känner ett måste för man vet att slutar jag så står med för lite arbetskraft. Dom är ju snälla som anställer mig. Borde inte klaga. Men jag orkar inte mer nu.
Och så binder vi ihop säcken med lite glad fasad. "det kommer bli bra. Det går över när du gifter dig"
Gonatt och snart gomorron <3
Kommentarer
Trackback
