Vilket är läskigast...
... Att dö eller att leva och inte veta hur framtiden ser ut? Det är en tanke som slog mig precis!
Jag är ju den största hypokondrikern på denna jord och oroar ju mig för minsta lilla grej. Ända gången jag inte gör det är när jag mår som sämst då man helt enkelt skiter i allt men så fort jag börjar må bättre kommer oro för mycket annat i livet. Som t ex rökningen. Ska jag få lungcancer imorgon och dö?
Så ju bättre jag mår ju mer livrädd är jag för att jag ska ha förstört mig och dö precis nu när jag faktiskt är som lyckligast på länge. Det hade varit så typiskt. Det skrämmer mig. Sen skrämmer även framtiden mig. Va ska jag göra med mitt liv? När ska jag orka göra grejer igen? Sätta press på mig och faktiskt göra sånt jag tycker är kul? Nu är livet lite som på paus känns der som. För att jag ska kunna vila ut och bli bra. Men der funkar samtidigt inte riktigt på en så rastlös person som jag faktiskt är
Det är väl just därför det blev såhär. Säger ja till allt flr att det låter kul och så blir man överarbetad istället. Så många gånger som jag varit påväg in i väggen de senaste åren så är det inte konstigt att jag fick Anorexia. Mycket ångest och stress har länge plågat mig. Men jag är så van nu så jag ser det som vardag. Det är först när jag och Madde har diskuterat hur mycket jag gör, både små som stora grejer, som jag inser att detta är inte normalt eller bra.
Hoppas jag blir bra igen i en snar framtid iallafall. Det är så mkt jag vill klara av här i livet. Så ja.. Jag får ha lite självdisciplin(som inte existerar i mig förutom Anorexian) och faktiskt ta det riktigt lugnt och släppa alla krav i livet för en stund. En grej som känns riktigt jobbig är alla krav från min tro, kyrkan, kristna personer som hela tiden säger att det är nu man ska verkligen lägga allt i guds hand. Men det är då dom där kraven kommer. Då ska jag bete mig kristet. Jag är kristen, jag tror MEN jag orkar inga mer krav just nu. Därför känner jag när folk säger att jag borde försöka mer att be, läsa bibeln för att komma närmare gud att nä jag orkar inte det nu. Om Gud förstår och älskar mig så vet han att det är upp till honom nu. Jag orkar inte ta eget ansvar för det. Jag vill bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet tills allt är bra. Jag tror han förstår. Jag hoppas det.
Aja.. Nu blev det är långt inlägg som inte alls skulle vara såhär långt. Insåg bara att jag hade lite inombords som behövde komma ut!
Tack för alla som finns för mig! Ni betyder mycket för mig. Även om jag kanske inte umgås eller hör av mig så mycket. Just nu orkar jag nästan bara träffa Madde. Det är då jag känner mig som mest lugn. Otroligt skön känsla när all ångesten bara försvinner för en stund och man bara är.
ångest
Den kommer och går. Idag vaknade jag med sjuk ångest. Det va nog värsta ångesten hittills av den anledningen att allt kändes hemskt. Kändes som att allt skulle bli fel. Jag drömde dessutom väldigt oroligt och ja. Det va väl som en feber dröm fast utan feber så vaknade man i den känslan och började oroa sig för allt samtidigt. Men det berodde säkert på att eftersom jag skött min dygnsrytm rätt bra de senaste veckorna så börjar min kropp återhämta sig lite och då klarade den inte av att jag gick och la mig 4 två nätter i rad. Det är bara så lätt när man slutar jobbet tidigast 23 på kvällen. Men igår va sista jobbdagen. Nu blir det Gran Canaria på onsdag och sen blir det dagvården. Så nu blir det fullt fokus på att må bra!
Ikväll va Madde här. Vi lagade mat och kollade serier. Väldigt mysigt. Åh det är så gött också att en kram av henne, så är all min ångest och oro borta. Nu ska jag sova iallafall. Så jag orkar vakna imorgon hehe.
Gonatt! :)
vet inte va jag ska ha som ruuubrik!!!
Jaha det va längesen jag bloggade nu! Jag gjorde det häromdagen, ett jättelångt.. Men va tror ni hände? Jo jag tryckte på tillbaka knappen och så va allt borta eftersom denna dumma app inte sparar det automatiskt som utkast. Den kunde åtminstone frågat innan....
Aja jag mår iallafall väldigt bra enda veckan! Haft en underbar helg som till största delen spenderats med Madde! Åh det börjar bli spännande nu/nervöst!
Om en vecka ska vi nämligen åka till Gran Canaria. Det är mer eller mindre bestämt nu. Ska bli så Nice att komma bort från all och vara i värmen! Att dessutom spendera en vecka på ett sånt ställe med personer man trivs med så bra gör ju ont saken sämre!! Få lite färg och D vitamin så man kan hålla ut tills sommaren är här! Kuuuuuuuuuul!!!! Övertaggad!!! Wohooooo.
Detta är dessutom sista veckan jag jobbar nu innan jag tar en paus för att resa och komma in på dagvården efter resan. Så nu kanske jag kan slappna av och må riktigt bra!
Va på ätstörningsmottagningen idag igen. Nu hade dom flyttat till sina riktiga lokaler igen. Det va mysigt! Fick veta att jag gått upp från 69.3 till 70.8 på 10 dagar. Det är gött ändå. Och riktigt gött att jag kan känna att det är gött! Tack vare Madde så har jag lyckats vända tankarna lite. Tänker inte als nästan på kalorier längre och kan äta mer eller mindre utan problem. Så ja, det gpr framåt!
Jag har blivit fri från min förkylning nu också, mer eller mindre iallafall! Det är gött. Så jaa. Det va la det flr denna gången!
Ha det bra tills nästa inlägg!
/Gabbeee
livet
Livet är läskigt. Alla val, alla oförutsägbara saker, alla känslor som finns och inte finns.
Men samtidigt är de det som gör livet så fantastiskt och Spännande! Man får bara lära sig att tackla motgångarna så man kan få njuta utav livets alla underbara och lyckliga stunder istället!
hej hej jag vet inte va jag ska ha som rubrik!
Jag va som sagt igår på möte på ätstörningsmottagningen och fick pratat lite om va man ska äta och varför och vad konsekvenserna blir om man fortsätter svälta sig. Det börjar kännas lite bättre men det va dock lite jobbigt igår att ha fått reda på vikten man är på nu. Den har ökat. Är glad samtidigt som jag känner lite panik över att jag ibte längre kommer kunna ställa mig på en väg och få en siffra som är mindre än 65 kg. Det va ju va jag kom ner till som lägst. Saknaden efter att gå ner mer finns ju där hela tiden. Men jag är ändå taggad på att bli frisk. Har så sjukt mycket mer energi nu när jag äter bra. Mår bättre rent allmänt. Jag har dessutom lite att se fram emot nu. Om det blir som det verkar nu så åker jag led Madde till Gran Canaria. Hon och hennes sysyter(med man) ska dit för att hälsa på hennes pappa som bor där. Det hade varit riktigt kul!! Hade varit så sjukt Nice med sol och värme och bara kunna ta det lugnt i en vecka utan all världens press på en. Hoppas verkligen det blir så!!
Just nu sitter jag och jobbar sista skiftet för veckan. Det fina med eftermiddag är att fredagen blir jag helt ledig på. Det ända trista är att jag dragit på mig en liten förkylning som satt sig i halsen. Inte stämbanden dock men har ändå ont i halsen. Men får hoppas der lägger sig snart! Mest jobbigt när man vaknar på morgonen.
Juste jag och Madde har nu inte rört en droppe alkohol på 2 veckor! Det låter kanske lite. Men det är tufft när man är sugen på det hela tiden och alla andra ska dricka på helgerna. Det är så svårt att veta vad man ska göra istället för att dricka. Allt blir ju roligare med lite alkohol sålänge man inte dricker för mycket hehe.
Men men vi kommer säkert på något!
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Livet är rätt gött nu iallafall. Är dock väldigt stressad fortfarande över saker. Som renoveringarna med orglarna och dessutom banden jag är med i. Det är liksom inget jag egentligen orkar alls nu. Vill bara slappna av och umgås med Madde och såklart mina andra vänner. Det är liksom det jag vill. Sluta jobba och bara ha det gött utan massa krav. Hade så gärna velat flytta hemifrån också. För det är rätt mkt press hemifrån känns det som ibland. Bara är ju så bra på att få en stressad... Aja
Det blir väl bra ju mer jag går upp det här med stressen.
Byeeeeee
Börjar se ljuset i tunneln
Är en väldigt bra liknelse för mitt liv nu! Visst det finns många nya saker som man inte har en aning om hur det kommer sluta men när det kommer till min Anorexia så känns det som att jag är på en bättringsväg. Tankarna har börjat minska lite, iallafall ångesten över att äta. Jag har sen förra måndagen ätit rätt bra. Vet fortfarande inte om jag ätit tillräckligt med kalorier för att gå upp men jag har pressat mig själv(med hjälp av Madde såklart) med att äta regelbundet varje dag. Ibland är det riktigt jobbigt och man blir illamående av så mycket mat. Men det går bättre och bättre. Som det är nu kan jag äta med motivationen att jag SKA gå upp. Så jag har börjat kunna släppa på grejer jag absolut inte åt tidigare för att det innehöll onödiga kalorier. Tog t ex ost på min sallad idag från Campino. Något jag inte gjort på ett halvår. Alla sånna smågrejer skiter jag i nu. Sen så har jag ju gett min våg till Madde och sagt åt mamma att gömma deras så jag har inte vägt mig sen förra måndagen heller. Så jag vet inte hur jag kommer reagera imorgon på mötet på ätstörningsmottagningen. Ska väga mig där. Vet inte än om jag ska eller inte ska kolla på siffrorna. Är rädd att få panik och halka tillbaka. Samtidigt så kanske jag börjar bli såpass stark att jag klarar att se min vikt öka? Bra fråga.. Så jag är inte säker än på om jag ska kolla eller inte. Dom får ju veta det i vilket fall som helst. Dom kan ju säga ifall det går åt rätt håll iallafall.
Just nu sitter jag på jobbet. Jobbar eftermiddag. Suger balle. Men men... Får en ledig fredag då iallafall. Det är alltid niceeeee
Vill för övrigt bara spola fram tiden en månad nu.. Februari kommer bli en månad av förändringar och ja. Enbart till det positiva tror jag. Men man vet aldrig. Spännande det där med framtiden asså! Hehe
Nu ska jag återgå till jobbet. Får se när nästa inlägg blir!
Haha snyggingen från i lördags!
Hahahah
Detta är nog den mest sanna bilden just nu hahah!! 
Imorgon är det freeeedag
Men idag är det fortfarande Torsdag!
Idag har jag jobbat, suttit nere i hamnen och tagit ett par cigg framför den fina utsikten av havet samtidigt som allt annat va täckt av ett litet lager snö. Sen repade jag lite i kyrkan och nu är jag hemma. Nu ska jag göra lite mat och äta.
Min dag har verkligen skiftat i känslor idag. Både från dom värsta till dom bästa. Känns som jag börjat bli wannabe manodepressiv haha.
Jag har ju fört matsagbok sen i måndags och hållit mig efter ett schema att äta 6 mål om dagen i olika former. Ska hålla på till onsdag. Jag har lyckats väldigt bra, nästan för bra. Det är dock tack vare Madde. Jag själv hade inte klarat det på egen hand.
Sen börjar jag ju få väldigt mycket ångest över detta. Har liksom kommit in i ett flow där jag äter när Madde säger till. Men nu har det gått några dagar och paniken börjar komma mer och mer. Jag har dessutom inte vägt mig sen i måndags. Jag börjar få riktig panik nu över detta. Tankarna skriker, "SLUTA ÄT FÖR FAN DITT JÄVLA ÄCKEL TILL MÄNNISKA. Jag är så rädd för att jag ska gått upp nu. Jag vill sååååå gärna väga mig nu.. Jag måste veta!! Jag vill fortfarande ner under 65 kg. Jag bara önska jag kunde komma ner till en vikt och bli nöjd. Men jag förstår att det är som alla säger, man sätter bara lägre och lägre målvikter. Men jag är så sugen på att få se vägen visa mindre, känna mig smalare. Eller snarare, känna sig smal. För det gör jag fan inte nu.. Känner mig så tjock när jag känner magen tryckas min linnet. Hatar känslan. Åh vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med alla dessa känslor och tankar.
Aja nu ska jag gå och äta. Även fast jag inte vill.. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH VILL INTE!!!!! Helvetes jävla kukliv!...
..
Så nu fick jag ut lite frustration.
..
Hoppas ni haft en bra dag.
Puss
Såhär ser jag ut på jobbet iallafall
Tillbaka på jobbet
Ja jag skrev egentligen ett inlägg igår men råkade glömma publicera och sen när jag gick in här igen va hela texten borta.
Men jag har som sagt börjat jobba. Är inne på min tredje dag här och har rätt mycket ångest över att komma hit men väl på jobbet har det varit helt okej. Idag va det dock nästan tvärtom. Ingen ångest igår för att jobba men hade ångest när jag kom hit idag. Jag har ju problem med att jag får så ont i rygg och axlar eftersom jag lyfter väldigt mycket på jobbet och eftersom jag inte har så mycket muskelmassa kvar så blir minsta lilla lyft väldigt mycket för min kropp. Men jag överlever väl denna veckan iallafall. Idag känns det faktiskt redan lite bättre.
Jag märkte också igår att jag blev triggad av att jobba här igen. Har ju hållit på att jobba svinhårt och ätit nästan ingenting på jobbet före jul och i somras. Det va det perfekta stället för den kombinationen och nu när jag är tillbaka och försöker äta normalt så känns det så fel när jag kommer hit. Jag har mycket lättare att äta normalt i nya miljöer jag inte varit i innan. Som t ex att sitta och äta hemma hos Madde. Då är det inga problem. Inte mer än att jag tillslut mår illa av att jag inte är van vid så mycket mat men jag har ingen ångest där för just ätandet hos henne.
Va händer mer då? Jo på lördag är jag annonserad som soloartist på en konsert i kyrkan för insamling av pengar till barnhem i Tanzania. Hittills är jag inte riktigt säker på vilken låt jag ska köra. Det ska nämligen vara på orgel. Kommer på flera jag kunnat köra på piano. Men men, jag brukar alltid lösa det. Även om det är en timme innan konsert haha. Sen blir det ju inte lika bra då alltid. Men gillar ändå att vara så spontan. Är man iallafall lite förberedd så blir allt så mycket bättre känsla på när det är hyfsat spontant! Ska försöka klara av att lyfta upp orgeln från källaren till kyrksalen med pappa. Får se hur det går med min klena kropp. Får ringa min bror så han kan finnas där om jag håller på att tappa den hehe.
Ja nu har jag snart slutat. En timme kvar. Ska bli gött att komma hem.
Hoppas ni har det bra där ni nu befinner er ni som läser hehe.
Byeeeee
sömnlös
Ja det är väl inte så konstigt eftersom jag sov så länge idag. Jag va nära att komma upp efter att ha blivit väckt vid 11 men jag har varit konstig hela domaren och varor seg som bara den. Jag somnade om ett par gånger och gick upp vid halv tre. Jag kollade på tv och åt mat. Drack kaffe vid 18 tiden och sen blev jag lite piggare. Duschade vid 21 och åt mat igen någon gång mellan 22-23.sen gick jag och la mig halv tolv och somnade vid tolv. Sov men vaknade kl ett igen och hade sån ångest att det fick inte. Nu efter att ha lyssnat på låtar som får mig att känna mig trygg, varit ute och rökt lite, kollat lite roliga musikklipp på både mig och andra så börjar ångesten släppa. Nu är jag inte nära panikångest iallafall som innan. Men nu är kl 4 och jag ska upp om 1,5 timmar för att jobba. Kul. Jag är så jävla misslyckad! Varför kan jag inte bara göra rätt och må bra och ja. Vara som alla andra tänkte jag säga men det är ju inte sant. Finns så många med samma problem. Jag känner bara så mycket krav på att jag har misskött mig tillräckligt länge nu. Nu är det inte okej längre. Livet känner ingen sympati för mig längre när jag inte ens kan sköta min sömn rätt. Så känns det haha. Och jag vet att det är bara jag som tänker så. Ändå känns det som att alla tänker så också. Så sjukt förvirrande att lyckas skilja på sanning och osanning av mina tankar.
Jag ser iallafall fram emot att det blir dag. Då finns det lite kompisar och människor att skriva och prata med. Nätter och mörker är så hemskt för man känner sig så ensam. Och jag vet att jag har kompisar som hade velat att jag ringer när man mår Såhär. Men jag vill inte väcka folk för att jag har en dålig natt. Jag ser fram emot att kunna prata med er på dagen sen. Jag tror det räcker :)
Ja nu får jag väl försöka sova. Bättre än att inte försöka alls iallafall.
Åh jag orkar inte börja jobba igen. Jag blir gråtfärdig av tanken. Jag orkar inte. Jag orkar inte hålla uppe min glada fasad. Den tiden börjar komma till sitt slut. Snart är alla aktiviteter i mitt liv fyllda med ångest bara. Jag tror inte det blir bättre av att härda ut och skjuta på allt bara för att man "borde jobba" eller känner ett måste för man vet att slutar jag så står med för lite arbetskraft. Dom är ju snälla som anställer mig. Borde inte klaga. Men jag orkar inte mer nu.
Och så binder vi ihop säcken med lite glad fasad. "det kommer bli bra. Det går över när du gifter dig"
Gonatt och snart gomorron <3
En timme
Det är va jag fick sovit.. Nu ligger jag här vaken med sååååå mkt känslor i kroppen. Jag vakna ärligt talat livrädd för mina egna känslor som kändes som dom skulle kväva mig. Va inte långt ifrån en panikångest attack haha. Sen vaknade jag väl till på riktigt i huvudet och insåg att jag inte höll på att kvävas.
Jaha.. Klockan ringer om 4 timmar. Jag är inte sömnig längre, jag har fortfarande lite panikångest som ligger och väntar på att få komma fram och jag kan inte göra ett piss åt detta... Hade varit så skönt att gå och ta en cigg nu. Lugna nerverna.. Men nää.. Jag har faktiskt klarat en hel dag ifrån det än sålänge. Ska inte behöva gå ut mitt i natten för att förstöra mig ännu mer.. Åh jag önskan livet hade en enkel lösning på allt så man slapp må dåligt. Kom igen gabbe!! Ryck upp dig nu!!!! Lev!! Va lycklig!!! Sluta bry dig om de negativa grejerna i livet.
Denna bilden fick jag skickad av Madde idag. Aå jävla rätt. Synd bara att man inte kunde hoppat över dom svarta tangenterna. Puss
vit månad
Jag och madde fick för oss skippa all alkohol hela januari. En vit månad. Jag känner att shit va jag kommer få svårt för detta. Men det är lika bra för jag mår för dåligt för att kunna hantera alkohol. Man ska bara dricka för att ha roligare, inte må bra eller fly vardagen. Vi har både satt straff och belöning om vi klarar eller inte klarar det. Jag ska klara detta!
Igår va jag hos Madde och åt tacos och kollade serier och hade det allmänt trevligt. Men vi kände båda två igår att vi håller på att bli sjuka och set känns som att det blev värre idag. Har inte orkat göra något. Sitter bara och kollar på tv och chillar. Börjar bli röksugen konstigt nog också. Men jag borde inte röka när jag mår Såhär. Jag kanske ska köpa nikotinplåster. Vill ändå sluta röka snart. Kändes bara lite svårt att sluta med alkohol och cigg samma månad. Men det kanske funkar.
Nu sitter iallafall jag och pappa och kollar Ice Age 2 och skrattar rätt gött emellanåt hehe. Aka väl snart slänga i mig något att äta också.
Sen så ska jag börja jobba imorgon igen! Har ångest över det för jag orkar det varken psykiskt eller fysiskt. Men men. Får testa och se. Klarar jag det inte så gör jag det inte.
Sen ska jag kl 13 på mitt första terapisamtal på ätstörningsmottagningen. Nervöst men även spännande! Och sen repa på kvällen med pappa och resten av coverbandet :-)
Nu ska jag fortsätta kolla filmen. Kanske skriver mer senare ikväll!
Puss och kram
chill dag
Har varit en rätt underbart chill dag idag!
Gick upp kl tre och kom mer till 3 män i bara underkläder som satt i vardagsrummet i soffan haha. Vi stack och fixade mat efter en lång diskussion om vi kunde köra till donken eller inte. Det blev det säkra före det osäkra. Vi gick till en thaikiosk i närheten och har kollat film sen dess och nu sitter man med matkoma.
Detta är första gången på länge jag bara kunde njuta av att bli mätt och skita i om jag går upp eller inte. Underbart! Så längesen jag kände så!
Så gött att va på fest, sova över och sen bara chilla med ens kompisar dagen efter!
Ser fram emot en fortsatt chillkväll imorgon hos Madde med massa kollande på serien New Girl och kanske fixa nån mat och lite annat gott att äta. Bara va och ta in livet! Fånga dagen!!! Carpe diem woop woop. Yoloooooo!
......
Elleeeeeeeeeeeer....
....
Hahahah
Shit kaffe och jag... Speeeeedad!!
Hoppas ni hade ett gott nytt år! Och jag önskar er ett gott nytt år också!
Cha chaaaa bloggeeeeeeen!
