glamrocker

Det är så jobbigt att ha känslan och veta om hur underbart jag hade mått om vi fortfarande var ihop. Så som jag kämpade för att få dig att gå med på att vi skulle kalla oss pojkvän och flickvän. Tillslut gick du med på det. Men sen va jag tydligen ingen att älska längre. Fattar inte hur du kunde tappa allt så fort. När du sa att du tyckte om mig så otroligt mycket. Och att vi passade aå bra ihop.  FAN vad jag saknar dig. Jag har så svårt att orka med att leva utan dig. Paniken som dagligen slår mig när det inte är vi längre. All glädje ur livet är borta. Du va mitt ljus. Jag va tydligen inte värd det ljuset längre. Varför är jag då värd att va kvar i livet. För hur du kan gå och inte sakna mig såhär mycket fattar jag inte. Varför va det så jävla lätt att komma över mig!? Inte speciellt uppmuntrande att veta. Jag vill inte leva längre för ett liv utan dig är inte värt att leva. Samtidigt kan jag inte ta mitt liv. Av många anledningar. Men jag vet inte. Jag vet inte varför jag ska gå runt och må såhär dåligt och sakna den jag älskar utan mening. Kan lika gärna försvinna. Jag orkar inte med hur jobbigt och komplicerat livet är. 

Önska det fanns ett sätt att lösa detta på. Som inte gjorde såhär ont i mig. Känns som jag tappar förståndet. Verklighetsuppfattningen blir bara mindre och mindre. Tillslut fattar jag väl inget alls och läggs in på psyket för att vara mentalt störd. Va är det för liv.